Ansikten bakom namnet presenterar personer inom Niemikotisäätiö – i arbetet och i vardagen.
På Niemikotisäätiö gör Niina Sahlberg ett arbete vars påverkan känns i hela organisationen. Vid sidan av sitt arbete som handledare har hon under de senaste åren lett flera omfattande helheter, såsom utvecklingen av dataskyddet och övergången till nästa nivå i klientdatasystemet. Arbetet har varit krävande och tidvis ensamt, men samtidigt meningsfullt.
Niina beskriver sig själv som en slags mångsysslare – en person som entusiasmeras av många saker, smidigt byter perspektiv och finner mening i att få påverka strukturer, inte bara enskilda ögonblick.
Just möjligheten att påverka på ett bredare plan är det mest betydelsefulla i hennes arbete. I klientarbetet syns förändringen i en människas vardag; i det strukturella arbetet sträcker sig effekten till hela arbetsgemenskapen. ”Det känns viktigt”, säger hon. ”Om jag bara gjorde en enda sak skulle jag nog dö av tristess”, skrattar Niina.
En pedantisk entusiast med en återupptäckt nördig sida
Kollegor beskriver ofta Niina som inspirerande – och det är något hon medvetet vill vara, särskilt när ämnena inte hör till de lättaste. Dataskydd, system och regelverk kräver noggrannhet, uthållighet och förmågan att upprepa saker om och om igen. Niina medger att hon är pedantisk och tycker om att saker görs ordentligt.
På senare tid har hon också identifierat och accepterat sin nördiga sida. Efter arbetsdagen kan en hel kväll gå åt till universitetsmatematik eller krävande paneldiskussioner – och först därefter märker hon att hon inte ens har ätit. ”Men jag njuter av allt det här”, konstaterar hon.
Lärdomar från stora projekt
Språnget i utvecklingen av dataskyddet från nivå 14 till nivå 75 skedde inte av en slump (läs artikeln >). Det krävde omfattande fördjupning, uthållighet och förmåga att tåla osäkerhet. Niina berättar att hon ofta funderade på om hennes kompetens verkligen räckte till, eftersom hon inte hade någon ”massiv utbildning” inom området.
”Det var en stor bekräftelse. Att jag också kan”, säger hon nu. Samtidigt lärde projektet henne att ingen förändring sker ensam. Även om mycket av bakgrundsarbetet görs på egen hand behövs en gemensam front, så att arbetet inte stannar på en enda persons skrivbord. Därför besöker Niina gärna olika enheter för att berätta och öppna upp helheten.
Förändring sker sällan rakt fram. Ibland flyttas tidtabeller, regelverk ändras och det känns som om ingenting går framåt. Sedan kommer stunder då allt faller på plats. ”De där stunderna är sällsynta – och just därför så viktiga.”
Livet utanför arbetet – virkning, katter och kålskålar
På fritiden saktar Niina inte direkt ner – det är bara typen av aktivitet som förändras. Ena dagen kan hon spontant börja renovera köket, nästa dag ligga hopkurad i soffhörnet hela dagen. Enligt henne hör båda till.
Ett virkintresse som började i våras har varit en källa till glädje. Det som startade som en kurs på arbetarinstitutet ledde snabbt till blomsterhattar, barnkläder, mjukisdjur och till och med en kofta – även om hon medger att hon köpte alldeles för mycket garn. ”Förra året var mitt virkår”, säger Niina. I år har fokus legat på inredning och renovering.
Handarbete och kreativitet fungerar som en motvikt till arbetet, där det finns mindre utrymme för kreativitet. De är en ventil – ett sätt att stilla det inre bruset och glädjas åt färger. Och om en hobby börjar kännas uttjatad finns det alltid en ny – symaskinen väntar redan på sin tur.
I vardagen ger också katterna, vintageporslin och -kläder samt vårens tilltagande ljus glädje. ”Vintern är en svartvit tid”, säger Niina. På våren återvänder färgerna – och energin.
Byråkratin är komplex, reglerna är många och ingen kan hålla koll på allt ensam. Därför behöver vi människor som påminner, förklarar och banar väg – även om de själva ibland skulle vilja åka bakom någon annan.
Fråga om du inte vet
Om Niina fick ge ett råd till en ny medarbetare skulle det vara enkelt: fråga alltid om du inte vet.
