På resa i Italien, del 2/2
Kävin marraskuussa entisessä kotikaupungissani Milanossa ja haastattelin psykiatri Emanuela Apicellaa 04.11. Varesen Food for mind -keskuksessa, jonka johtaja hän on.
Kävin marraskuussa entisessä kotikaupungissani Milanossa ja haastattelin psykiatri Emanuela Apicellaa 04.11. Varesen Food for mind -keskuksessa, jonka johtaja hän on.
Enligt min mening bör man inte värdera eller rangordna människors motiv. Under den handledarutbildning jag deltog i diskuterade vi flera gånger hur även ett till synes själviskt motiv kan vara ett gott motiv inom frivilligverksamheten.
Vi har vänt ett nytt blad i våra liv: det gamla året har tagit slut och ett nytt har börjat. Att släppa taget kan ibland kännas vemodigt, och det är inte alltid nödvändigt. Det lönar sig att hålla fast vid det som redan har prövats och fungerat, samtidigt som man släpper sådant som tynger eller tröttar ut. Ibland räcker det också med att något får en ny form eller att man gör saker på ett lite annorlunda sätt än tidigare.
När ett år närmar sig sitt slut känns det ofta naturligt att stanna upp och sammanfatta det viktigaste som året har gett – samt att fundera över framgångar och eventuella misstag man kan lära sig av. Vad var årets höjdpunkt?
I november återvände jag till min tidigare hemstad Milano och intervjuade psykiatern Emanuela Apicella den 4 november vid Food for Mind-centret i Varese, där hon är verksam som direktör.
End of content
End of content