När ett år närmar sig sitt slut känns det ofta naturligt att stanna upp och sammanfatta det viktigaste som året har gett – samt att fundera över framgångar och eventuella misstag man kan lära sig av. Vad var årets höjdpunkt? Och vad är något jag helst skulle vilja hoppa över? Vad gav mig energi och vad tog den ifrån mig? Borde jag göra något annorlunda nästa år? Och om jag inte riktigt vet vad jag vill, kan jag också fundera på sådant jag åtminstone inte vill ha i min vardag eller i mitt liv.
Skulle jag kunna börja det nya året med ett blankt blad? Jag kanske inte kan förändra omständigheterna, men jag kan själv välja hur jag förhåller mig till dem. Förändring kan kännas skrämmande och skapa oro, men ibland är den nödvändig för helheten. Nya saker kan till en början kännas svåra, men genom att göra dem blir de mer bekanta – vissa blir till och med nya rutiner. Det som nyss kändes trögt och klumpigt går snart lätt och smidigt, nästan som om man alltid hade gjort det. Lite som dans, när man väl kan stegen.
När vi gör vår inventering kan vi välja att lägga tyngdpunkten på det negativa eller det positiva. Det sägs att det vi fokuserar på börjar växa. I min egen inventering strävar jag efter att vara realistisk men rikta blicken mot det positiva. Det som främst kommer upp är tacksamhet för allt det goda som finns i mitt liv. Det är inte alltid en dans på rosor, men av misslyckanden kan man lära sig och nästa gång agera annorlunda.
Du känner säkert igen känslan när någon verkar rädda din dag. Ett litet leende i kassan, att hålla upp dörren för en främling, att säga tack högt. Det är små vardagliga mirakel – att dela dem generöst kostar inget och tar inget ifrån en själv. Men i bästa fall kan en sådan handling rädda någon annans dag och vända hela årets inventering i en mer positiv riktning.
God jul till er alla 😊
